uppenbarelse, inom religionerna en gudomlig självmeddelelse från gudar, andar eller makter i en annan värld än vår.

upp`enbara verb ~de ~t ORDLED: upp-en-bar-ar SUBST.: uppenbarande; uppenbarelse

islam är den religion som har Muhammed som profet och Koranen som helig skrift.

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

upp`enbara sig verb uppenbarade uppenbarat ORDLED: upp-en-bar-ar

Koranen är islams heliga skrift.

Ramadan, den nionde månaden i det islamiska månåret, högtidlighållen som fastemånad (se fasta).

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

Mose, hebreiska Moshe, gammaltestamentlig folkledare och profet.