upp`leva verb upplevde, upplevt el. ~t, pres. upplever ORDLED: upp--lev-er SUBST.: upplevande; upplevelse

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Kahlo, Frida, 1907–54, mexikansk målare.

tranor, Gruidae, familj tran- och rallfåglar med 15 arter i alla världsdelar utom Sydamerika och Antarktis.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

etnicitet, identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp.

Birgitta Birgersdotter, kallad heliga Birgitta, var en svensk författare på 1300-talet som skrev böcker om sina religiösa upplevelser.

Lagerlöf, Selma, född 20 november 1858, död 16 mars 1940, författare, Nobelpristagare 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien från 1914; jämför släktartikel Lagerlöf.

atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser.