upp`leva verb upplevde, upplevt el. ~t, pres. upplever ORDLED: upp--lev-er SUBST.: upplevande; upplevelse

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

aha-upplevelse, en plötslig lustfylld reaktion som man upplever när man förstår innebörden av något som tidigare varit svårt att förstå.

nära-döden-upplevelser, erfarenheter som ibland rapporteras av människor som varit nära att avlida men som återvänt till livet.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Lagerlöf, Selma, född 20 november 1858, död 16 mars 1940, författare, Nobelpristagare 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien från 1914; jämför släktartikel Lagerlöf.

kärlek beskrivs av de flesta människor som en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

profet, person som anses förmedla ett budskap från en gud.

Isaac Newton var en engelsk matematiker och naturvetenskapsman.

Kahlo, Frida, 1907–54, mexikansk målare.