uremi, azotemi, urinförgiftning, tillstånd med höga nivåer av urinämne (urea) och andra kvävehaltiga produkter i blodet.

uremi´ subst. ~n äv. ~en ORDLED: ur-em-in

hemolytiskt uremiskt syndrom, HUS, ett ovanligt sjukdomstillstånd hos barn som kännetecknas av akut insättande kraftig upplösning av röda blodkroppar (hemolys) med därav föranledd blodbrist (anemi) och brist på blodplättar (trombocytopeni).

metabolisk acidos,ökning av kroppsvätskornas surhetsgrad (aciditet) till följd av en ökad produktion eller otillräcklig utsöndring av syra, alternativt ökad förlust av bas.

acidos, sjuklig ökning av kroppsvätskornas surhetsgrad (aciditet, lågt pH).

urinförgiftning, detsamma som uremi.

urinämne, urea, karbamid, NH ₂CONH ₂, kvävehaltig ämnesomsättningsprodukt som bildas vid nedbrytning av bl.a. proteiner.

njursvikt, njurinsufficiens, ett tillstånd där njurarnas förmåga att rena blodet samt upprätthålla kroppens normala vatten- och saltbalans samt surhetsgrad är otillräcklig.

proteinreducerad kost, kost med låg proteinhalt.

nefronoftis, medullära cystnjurar, njursjukdom med inflammation och ärrbildning (fibros) i njurar vilket leder till nedsatt njurfunktion (uremi).