u`rsprunglig adj. ~t ORDLED: ur--sprung-lig

Nationalencyklopedin, NE, allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund, ursprungligen utgivet i 20 band 1989–96 av Bra Böcker AB, Höganäs.

ursprunglig minuskel, senromersk och tidigmedeltida bokskrift, den första av ren minuskelkaraktär, använd för böcker av enklare slag.

hinduism är en religion som har sitt ursprung i Indien.

Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

Japan, stat i östra Asien.

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.