utredning, klarläggande, anskaffning och sammanställning av uppgifter, även benämning på kommitté med uppgift att utreda en viss fråga samt framför allt på dess arbetsresultat: kommittén verkställer således en utredning.

u`tredning subst. ~en ~ar ORDLED: ut--red-ning-en

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning, se UNO.

Statens offentliga utredningar, SOU, en serie tryckta publikationer som har getts ut löpande sedan 1922.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

Bostadssociala utredningen, statlig kommitté, 1933–47, med uppgift att kartlägga bostadsförhållandena och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.

u`tredningsman subst. ~nen utredningsmän, best. plur. utredningsmännen ORDLED: ut-red-nings--mann-en

Holmér, Hans, 1930–2002, ämbetsman inom polisväsendet och författare, son till Gösta (”Gösse”) Holmér.

barnkonventionen, FN:s konvention om barnets rättigheter, konvention från 1989.

förundersökning är en utredning som polis och åklagare gör för att se om ett brott har skett och vem som kan vara misstänkt för det.