vakans (tyska Vakanz, av medeltidslat. vacantia ’tomhet’, ytterst av latin vaco ’vara tom’), inom fysiken den avvikelse från kristallstrukturen som uppstår när en atom eller jon saknas på en normal gitterplats.

2va`ka subst. ~n vakor ORDLED: vak-an

1va`ka verb ~de ~t ORDLED: vak-ar SUBST.: vakande, vakning (till 3); 2vak (till 1), 2vaka (till 1)

vaka sjön, om farkost: att vid hårt väder och höga vågor mjukt följa vågrörelserna och slå ifrån sig vattnet så att hon håller sig torr.

vakare, flytande föremål för markering av ett fiskeredskaps läge.

Vaŭkavysk, stad i västra Belarus; för belägenhet se landskarta Belarus.

sömn, regelbundet återkommande, spontant uppträdande tillstånd med nedsatt förmåga att reagera på yttre stimuli, en form av vila.

askes, andlig träning, sträng återhållsamhet i det yttre för att vinna inre koncentration, t.ex. genom fasta, vaka eller sexuell avhållsamhet.

Carl Jonas Love Almqvist var en svensk författare på 1800-talet.

va`kare subst. ~n äv. vakarn, plur. ~, best. plur. vakarna ORDLED: vak-ar-en