vink`elrät adj. ~t ORDLED: vinkel--rät

elektromagnetism, läran om sambandet mellan elektricitet och magnetism, en gren av fysiken som grundlades av Ørsted, Ampère, Faraday och Maxwell.

destillation, separationsmetod för vätskeblandningar vilken baseras på att den ånga som står i jämvikt med en vätskeblandning i de flesta fall har en annan sammansättning än vätskan (undantag är azeotropa blandningar).

foton, ljuskvantum, ljusets och det elektromagnetiska fältets minsta energikvantum.

normalkraft, komposanten till den kontaktkraft som verkar vinkelrätt mot underlaget.

aggregationstillstånd, olika tillstånd som ett ämne kan befinna sig i.

elektrofores, vandring av elektriskt laddade molekyler eller partiklar genom en vätska under inverkan av ett elektriskt fält.

elektromagnetiska vågor, transversell vågrörelse av ett elektriskt fält och ett mot detta och mot utbredningsriktningen vinkelrätt magnetiskt fält, båda varierande med samma frekvens och i fas med varandra.

lufttryck är det tryck som orsakas av luften ovanför jordytan.

väderstreck, riktningar i horisontalplanet som är relaterade till de geografiska polernas lägen på jorden.