abakus, ursprungligen benämning på ett enkelt men effektivt räkneinstrument, bestående av ett plant underlag (räknebräde, räknebord, räkneduk) med parallella värdefält eller värdelinjer, längs vilka räknepjäser kan placeras eller flyttas.

abakus, kvadratisk eller rektangulär platta som kröner ett kapitäl och på vilken ovanförliggande byggnadsdel vilar.

abakus [a´-, ab´- el. a`-] subst. ~en ~er ORDLED: abak-us-en

algoritm, algorism, inom matematik och databehandling en systematisk procedur som i ett ändligt antal steg anger hur man utför en beräkning eller löser ett givet problem.

romerska siffror, talsymboler som användes allmänt under nära 2 000 år, först av romarna från tredje århundradet f.Kr., numera sparsamt, mest för numrering.

kolonnordning, formsystem i klassisk eller klassiserande arkitektur, med utgångspunkt i kolonnernas och entablementets typer och proportioner.

räknebräde, en typ av abakus.

kapitäl, det dekorativt utformade krönet på en kolonn, pelare eller pilaster.

kulram, räknehjälpmedel, se abakus.

abacus, latinsk form för abakus (platta i arkitekturen) eller abakus (räkneinstrument).