abnorm, starkt avvikande från det som uppfattas som normalt eller vanligt.

abnormpsykologi, äldre benämning på psykopatologi, den del av den kliniska psykologin som gäller studiet av psykiska störningar och avvikelser.

abnorm [-år´m] adj. ~t ORDLED: ab-norm

abnormite´t subst. ~en ~er ORDLED: ab-norm-itet-en

fetma, abnorm ansamling av fettvävnad i kroppen, vanligen liktydigt med övervikt.

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

hysteri, heterogen grupp av psykiska störningar som med modern terminologi omfattar konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning (jämför histrionisk personlighet, konversionssyndrom, somatiseringssyndrom och dissociation).

kanalisering, utvecklingsmässig styrning som leder till att individerna inom en art får ett karakteristiskt utseende och en enhetlig fenotyp, trots förekomsten av genetiska eller miljöbetingade störningar under utvecklingen.

mitokondriella sjukdomar, sjukdomar vilkas yttringar visats bero på störd funktion i cellernas mitokondrier.