abnorm, starkt avvikande från det som uppfattas som normalt eller vanligt.

abnormpsykologi, äldre benämning på psykopatologi, den del av den kliniska psykologin som gäller studiet av psykiska störningar och avvikelser.

abnorm [-år´m] adj. ~t ORDLED: ab-norm

abnormite´t subst. ~en ~er ORDLED: ab-norm-itet-en

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.

glia, neuroglia, stödjevävnad bestående av gliaceller i hjärna, ryggmärg och ögats näthinna.

hysteri, heterogen grupp av psykiska störningar som med modern terminologi omfattar konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning (jämför histrionisk personlighet, konversionssyndrom, somatiseringssyndrom och dissociation).

glios, en abnorm, men inte tumörartad, ökning av stödjeceller, gliaceller, i hjärna och ryggmärg.

hjärnatrofi , skrumpning av hjärnan. Därvid blir nervcellerna i hjärnan mindre eller försvinner, varvid hjärnan minskar i storlek.