abnorm, starkt avvikande från det som uppfattas som normalt eller vanligt.

abnormpsykologi, äldre benämning på psykopatologi, den del av den kliniska psykologin som gäller studiet av psykiska störningar och avvikelser.

abnorm [-år´m] adj. ~t ORDLED: ab-norm

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

abnormite´t subst. ~en ~er ORDLED: ab-norm-itet-en

glia, neuroglia, stödjevävnad bestående av gliaceller i hjärna, ryggmärg och ögats näthinna.

fetma, abnorm ansamling av fettvävnad i kroppen, vanligen liktydigt med övervikt.

gastrin, ett hormon som förekommer normalt i blodet i två varianter och som är uppbyggt av 13 eller 17 aminosyror.

hysteri, heterogen grupp av psykiska störningar som med modern terminologi omfattar konversions-, somatiserings- och dissociationssyndrom samt histrionisk personlighetsstörning (jämför histrionisk personlighet, konversionssyndrom, somatiseringssyndrom och dissociation).

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.