anekdot, i äldre tid beteckning för skrift som byggde på muntlig tradition.

anekdot [-då´t] subst. ~en ~er ORDLED: anek-dot-en

anekdotisk [-då´t-] adj. ~t ORDLED: anek-dot-isk

anekdotflora [-då`t-] subst. ~n anekdotfloror ORDLED: anek-dot--flor-an

epik, berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna.

Tusen och en natt, arabiska Alf layla wa-layla ’Tusen nätter och (därtill) en natt’, en sagosamling vars kärna möjligen kom från Indien men vars tidigaste kända form, den persiska samlingen Hazar afsana, (’De tusen (dvs. många) berättelserna’) på 800-talet översattes till arabiska i Bagdad.

fabel, en kort allegorisk berättelse i vilken förmänskligade djur med sina handlingar och repliker åskådliggör en moralisk lärdom som gärna avslutningsvis formuleras som en sederegel, t.ex. ”den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket”.

damoklessvärd, bevingat ord för överhängande fara, efter en anekdot hos Cicero.

fabel, en särskilt i rysk formalistisk poetik gängse benämning på handlingsgången i ett episkt eller dramatiskt verk, uppfattad i schematisk förenkling.

Herodotos, ca 484–ca 420 f.Kr., grekisk historiker.