arrenda`tor subst. ~n ~er [-o´rer] ORDLED: ar-rend-at-or-er

besittningsskydd, juridisk term för rätten att fortsätta att nyttja lägenhet eller mark vid hyra eller arrende.

avhysning, vräkning, myndighets åtgärd att tvinga den som inte har rätt att nyttja en fastighet eller byggnad att flytta.

arrende innebär att man får använda någon annans mark mot att man betalar för det.

kronobonde, arrendator, i äldre tid landbo, på ett kronohemman.

dagsverke är ett gammalt namn på det arbete som en person förr i tiden utförde under en dag.

laga fardag, den dag lagen föreskriver att arrendator skall flytta när hans avtal upphört.

mejeri [ma ⁱ-] domus ’husmästare’), lokal eller företag vari mjölk förädlas till mejeriprodukter.

jordbruk, utnyttjande av mark till åkerbruk eller bete för produktion av livsmedel, fodermedel och råvaror till energiändamål eller till vidare industriell förädling eller beredning.

fjällägenhet, markområde på kronomark ovan odlingsgränsen eller inom renbetesfjällen, upplåtet till arrendator enligt jordabalkens regler för jordbruksarrende.