aula, den inre öppna gården eller samlingsrummet i det grekiskt antika bostadshuset.

aula [au´-] subst. ~n aulor ORDLED: aul-an

aulakogen, gravsänka, dvs trågformig dal, som är begränsad av normala förkastningar; förekommer inom ett kontinentområde och är fylld med sediment och vulkaniska bildningar.

dualism, uppfattning som räknar med två skilda grundprinciper; inom religionsvetenskapen en åskådning som räknar med att tillvaron består av två komponenter eller styrs av två makter, som kan komplettera varandra ( komplementär dualism) eller ligga i strid med varandra, varvid de i allmänhet bestäms som god respektive ond ( antagonistisk dualism).

Aulard, Alphonse, 1849–1928, fransk historiker.

försoningslära, inom den kristna traditionen en tolkning av Jesu gärning (oftast hans död och uppståndelse), som innebär att den har frälsande betydelse.

offentlig konst, offkonst, konstverk avsedda för och ofta utförda direkt i miljöer där allmänheten regelmässigt har tillträde.

tro och vetande-debatten, livsåskådningsdebatt omkring 1950 vilken följde på utgivningen av Ingemar Hedenius kristendoms- och teologikritiska essäsamling ”Tro och vetande” (1949).

Uppsalafilosofin, filosofisk riktning vars upphovsmän var Axel Hägerström och Adolf Phalén.

Aulén, Gustaf, född 15 maj 1879, död 16 december 1977, teolog och kyrkoman.