befogenhet, term som används inom fullmaktsrätten för att särskilja vad en fullmäktig på grund av uppdragsgivarens, huvudmannens, instruktioner får göra vid ingående av avtal med tredje man, från vad han kan göra med bindande verkan för huvudmannen.

befo´genhet subst. ~en ~er ORDLED: be-fog-en-het-en

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

USA är ett land i Nordamerika.

Gustav III, född 24 januari 1746, död 29 mars 1792, svensk kung 1771–92, äldste son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.

konstitutionell monarki, statsform där en kung (drottning etc.) är statschef med strikt begränsade befogenheter enligt författningen (konstitutionen).

monarki, statsform i vilken den högsta makten innehas eller symboliseras av en i regel på livstid ärftligt utsedd monark.

statschef, statsöverhuvud, högste företrädaren för en stat, oftast kallad president i en republik, kung eller drottning i en monarki.

Caesar (Gajus Julius Caesar), född 13 juli 100 f.Kr., död 15 mars 44 f.Kr., romersk fältherre och statsman.

kommun, territoriellt avgränsat område och administrativ enhet för lokal självstyrelse.