befo´rdran subst., best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas befordringar ORDLED: be-fordr-an

bil, vägfordon drivet av maskinkraft, vanligen en förbränningskolvmotor av otto- eller dieseltyp.

brev, skriftligt meddelande från en avsändare till en adressat.

personbil, bil som är inrättad huvudsakligen för befordran av personer, dock högst förare och åtta passagerare.

adhesionskontrakt, i förväg upprättade avtalsvillkor som man inte får möjlighet att förhandla om utan måste ansluta sig till, t.ex. avtalsvillkor för parkering av fordon eller för befordran av gods eller personer.

Brätte, tidigare stad i Västergötland, belägen vid sjön Vassbotten, en gång en vik av Vänern, söder om Vänersborg.

djävulsförskrivning innebär att en människa gör ett avtal med djävulen, vari hon mot löfte om ekonomisk gottgörelse eller framgång i livet lovar honom sin själ efter döden.

fjäderbrev. Fram till 1870-talet förekom i Sverige och Finland att brådskande brev som sändes med krono-, soldat- eller klockarposten försågs med en eller flera fjädrar – ju fler desto snabbare befordran – i lacksigillet.

rörpost, befordran av post via rörledning med pneumatiskt drivna lastpatroner.

François, Hermann von, 1856–1933, tysk militär (av hugenottsläkt), general av infanteriet 1914.