begeistring [-gaj´- äv. -gej´-] subst. ~en ~ar ORDLED: be-geistr-ing-en

entusiasm (grekiska enthousiasmos ’gudomlig inspiration’, ’besatthet’, av enthousiazmō ’vara inspirerad eller besatt av en gud’), i allmän betydelse hänförelse, gripenhet, glöd; ursprungligen en religiös term, använd först inom den extatiska Dionysoskulten för den däri upplevda gudsbesattheten.

Fouqué, Friedrich de la Motte, 1777–1843, baron, tysk författare.

Bruckner, Anton, född 4 september 1824, död 11 oktober 1896, österrikisk tonsättare och organist.