begravningsplats, dels allmän invigd kyrkogård, urnlund, minneslund etc., dels enskild begravningsplats som kan tillhöra annat trossamfund än Svenska kyrkan eller en enskild och som behörigen anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller utströende av avlidnas aska.

begra`vningsplats subst. ~en ~er ORDLED: be-grav-nings--plats-en

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).

Tunisien, stat i Nordafrika.

Världsarvskonventionen, Convention Concerning the Protection of the World Cultural and Natural Heritage, oftast kallad World Heritage Convention, internationell överenskommelse om skydd för världens kultur- och naturarv, antagen av UNESCO:s generalförsamling i Paris 1972.

byggnadsminne, kulturhistoriskt värdefull byggnad som skyddas genom ett beslut av länsstyrelsen.

kremering, eldbegängelse, förbränning av stoftet efter en avliden person.

kyrkogård, allmän begravningsplats, oberoende av om den är belägen invid kyrka eller ej.

offentlig plats, enligt ordningslagen (1993:1617) benämning på bland annat allmän väg, gata, torg, park eller hamnområde som är upplåtna och tillgängliga för allmänheten.

gravsättning, enligt begravningslagen (1990: 1144) placering av avlidens stoft eller aska inom en bestämd gravplats (dvs. kistan eller urnan sänks i graven), liksom placering eller utströende av avlidens aska i minneslund eller på någon annan plats än begravningsplats.