bekla´gande subst. ~t ~n ORDLED: be-klag-and-et

commedia dell’arte, italiensk teaterform som uppkom i mitten av 1500-talet och höll sig levande fram till slutet av 1700-talet.

Orestes (grekiska Orestēs), grekisk sagohjälte, son till Mykenes kungapar Agamemnon och Klytaimnestra, bror till Elektra.

Kassiopeia, i grekisk myt maka till kung Kefeus av Etiopien.

kondoleans, formellt, högtidligt beklagande av någons sorg över en avliden.

Beckett, Samuel, född 13 april 1906, död 22 december 1989, irländsk författare och dramatiker, Nobelpristagare i litteratur 1969, en av den moderna litteraturens och teaterns förgrundsgestalter.

likskådning, att se liket, seden i äldre tid att uppsöka gården (där någon stod lik), för att för de anhöriga beklaga sorgen och ta farväl av den döda.

bekla´gligen adv. ORDLED: be-klag-lig-en

bekla´ga verb ~de ~t ORDLED: be-klag-ar SUBST.: beklagande

bekla´glig adj. ~t ORDLED: be-klag-lig