bemyndigande, juridisk term för tilldelning av en befogenhet.

bemyn´diga verb ~de ~t ORDLED: be-mynd-ig-ar SUBST.: bemyndigande

Nationalencyklopedin, NE, allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund, ursprungligen utgivet i 20 band 1989–96 av Bra Böcker AB, Höganäs.

bemyn´digande subst. ~t ~n ORDLED: be-mynd-ig-and-et

budget, en sammanställning av förväntade inkomster och utgifter under en viss tid, ofta ett år.

förordning, i 1974 års regeringsform (RF) beteckning på en av regeringen beslutad författning, till skillnad från lag, som stiftas av riksdagen.

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

avgift, i offentligrättslig mening en på förhand bestämd ersättning till det allmänna.

Vatikanstaten, självständigt påvedöme beläget i den nordvästra delen av Rom.