bemyndigande, juridisk term för tilldelning av en befogenhet.

bemyn´digande subst. ~t ~n ORDLED: be-mynd-ig-and-et

Nationalencyklopedin, NE, allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund, ursprungligen utgivet i 20 band 1989–96 av Bra Böcker AB, Höganäs.

budget, en sammanställning av förväntade inkomster och utgifter under en viss tid, ofta ett år.

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

förordning, i 1974 års regeringsform (RF) beteckning på en av regeringen beslutad författning, till skillnad från lag, som stiftas av riksdagen.

avgift, i offentligrättslig mening en på förhand bestämd ersättning till det allmänna.

bemyn´diga verb ~de ~t ORDLED: be-mynd-ig-ar SUBST.: bemyndigande

instruktionsmakt, kommunal befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om de olika kommunala organens sammansättning, verksamhet och arbetsformer.