bemyndigande, juridisk term för tilldelning av en befogenhet.

bemyn´digande subst. ~t ~n ORDLED: be-mynd-ig-and-et

Nationalencyklopedin, NE, allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund, ursprungligen utgivet i 20 band 1989–96 av Bra Böcker AB, Höganäs.

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

budget, en sammanställning av förväntade inkomster och utgifter under en viss tid, ofta ett år.

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

finansfullmakt, av riksdagen given fullmakt som möjliggör för regeringen att, utan att behöva gå till riksdagen, föra en snabb och aktiv stabiliseringspolitik.

nödfallsvisering, term i den svenska utlänningslagstiftningen.

delegering innebär att föredragningsskyldighet eller beslutanderätt flyttas från högre till lägre nivå i en organisation.

instruktionsmakt, kommunal befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om de olika kommunala organens sammansättning, verksamhet och arbetsformer.