benbrott, detsamma som fraktur.

komminut benbrott, splitterfraktur med flera lössprängda benfragment.

komplicerat benbrott, öppen fraktur, fraktur med hudsår.

be`nbrott subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ben--brott-et

misshandel, brott mot liv och hälsa som består i att förövaren tillfogar offret kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter offret i vanmakt eller annat liknande tillstånd.

suprakondylär, anatomisk term: belägen ovanför en kondyl (ledhuvud, ledkula), t.ex. suprakondylär fraktur (benbrott).

fraktur, fractura, benbrott, skada som uppstår då skelettet utsätts för våld som överstiger dess hållfasthet.

stressfraktur, insufficiensfraktur, benbrott orsakat av upprepad överbelastning, till exempel så kallad marschfraktur i ett mellanfotsben eller fraktur genom skenbenet hos långdistanslöpare.

refraktur, uppkomst av ny fraktur i läkt benbrott, t.ex. vid olycksfall eller avsiktligt i samband med ortopedisk behandling för att rätta till felläkt brott.

fissur, sprickbildning vid benbrott.