besitt´a verb besatt besuttit besutten besuttna, pres. besitter ORDLED: be-sitt-er SUBST.: besittande, besittning

sekt, religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.

ungdomsspråk, sammanfattande benämning på det samtalsspråk som används av ungdomar i tonåren, framför allt i samtal med jämnåriga.

shia, shī˙a, förkortning av shī˙at ˙Alī (’Alis parti’), den gren av islam som (i motsats till sunni) räknar Ali ibn Abi Talib och manliga ättlingar till honom och Fatima som det muslimska samfundets legitima ledare (se Ali).

modellinlärning, observationsinlärning, inlärning genom observation av andras beteenden.

humanist, i renässansens Italien de som undervisade i studia humanitatis, främst retorik.

gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.

ton, ljud som uppstår ur regelbundna och snabba lufttrycksväxlingar (svängningar), vilka genereras av t.ex. en sträng, en luftpelare i en pipa eller ett membran.

folksjäl, begrepp som baseras på föreställningen om att folk (nationaliteter) besitter vissa karakteristiska egenskaper, som mod, lättja eller begåvning.

bildning är ett centralt begrepp i debatter om skola och universitet.