beskydd´a verb ~de ~t ORDLED: be-skydd-ar SUBST.: beskyddande; beskydd

Jupiter var en av de viktigaste romerska gudarna under antiken.

feodalism, term som inom historisk forskning används för att beteckna det medeltida länsväsendet med dess specifika rättsliga förhållanden.

Ganesha, Ganesa (sanskrit Ganēsa eller Ganapati), hinduisk elefanthövdad gud, med betydelse framför allt i folklig religionsutövning.

Zeus var den högste guden i den grekiska religionen.

Merkurius är den innersta av planeterna i solsystemet, alltså den som har sin bana närmast solen.

beskydd´are subst. ~n äv. beskyddarn, plur. ~, best. plur. beskyddarna ORDLED: be-skydd-ar-en

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

Hermes hette en gud i den grekiska religionen.