besla`gta äv. besla`gtaga verb beslagtog beslagtagit beslagtagen beslagtagna, pres. beslagtar äv. beslagtager ORDLED: be-slag--tag-it SUBST.: beslagtagande

beslag, samlingsbenämning på lås, nyckelskyltar, handtag, drag- och bärringar etc., företrädesvis i metall.

beslag är en typ av metallföremål som används vid konstruktion eller dekoration.

beslag, myndighets omhändertagande av föremål som kan antas vara förverkat på grund av brott eller kan vara av betydelse för utredning om brott.

beslag, i meteorologin anlagring av luftfuktighet på kalla ytor.

beslagtaga se beslagta

Gustav II Adolf, född 9 december 1594, död 6 november 1632, svensk kung 1611–32, son till Karl IX och Kristina av Holstein–Gottorp.

Kuwaitkriget, väpnad konflikt 1990–91 angående överhögheten över Kuwait mellan en koalition av 29 stater, stödd av FN (FN-alliansen) och Irak.

konkurrens, i ekologin en relation mellan två individer, populationer eller arter där den ena parten förbrukar eller lägger beslag på en resurs som därmed inte blir tillgänglig för den andra.

folkmordet på armenierna var ett massmord på den armeniska befolkningen i Osmanska riket.