beslu´ta verb ~de el. beslöt, ~t el. beslutit, ~d el. besluten, ~de el. beslutna, pres. ~r ORDLED: be-slut-ar SUBST.: beslutande; beslut

beslut, EU-beslut, inom EU-rätten en rättsakt som antas antingen av Europeiska unionens råd, av rådet och Europaparlamentet tillsammans eller av EU-kommissionen.

beslut, val mellan olika handlingsalternativ; se beslutsteori.

Frankrike är ett av Europas största länder.

Sverige är ett land i norra Europa.

EU-beslut, inom EU-rätten detsamma som beslut.

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

interimistiskt beslut, beslut där domstol eller myndighet, innan ett mål eller ärende slutgiltigt avgörs, bestämmer vad som i visst avseende ska gälla intill dess det föreligger ett avgörande som vunnit laga kraft.

beslut, processrättslig term för ett domstolsavgörande som inte berör själva sakfrågan i ett mål utan är av formellt slag, t.ex. ett avgörande huruvida det föreligger rättegångshinder eller angående vittnesersättning.

demokrati betyder folkmakt eller folkstyre.