1. bikta

    bik`ta verb ~de ~t ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; bikt
    Svensk ordbok

  2. bikt

    bikt, enskild syndabekännelse inför präst, följd av avlösning.

  3. bikta sig

    bik`ta sig verb biktade biktat ORDLED: bikt-ar SUBST.: biktande; bikt
    Svensk ordbok

  4. skrift

    skrift, syndabekännelse, bikt, se skriftermål.

  5. Birgitta

    Birgitta Birgersdotter, heliga Birgitta, född ca 1303, död 23 juli 1373, religiös författare, helgon.

  6. sakrament

    sakrament, i västkyrkan en återgivning av grekiska mystērion (’hemlighet’), manifestationer av frälsningsmysteriet, från 1100-talet begränsade till kyrkliga handlingar som genom yttre tecken förmedlar gudomlig nåd.

  7. avlatsbrev

    avlatsbrev, indulgensbrev, dokument som innehåller en försäkran om avlat.

  8. avlat

    avlat innebär i romersk-katolska kyrkan att man slipper den botgöring, alltså det straff, man egentligen skulle gjort för synder man begått.

  9. biktstol

    biktstol, anordning för bikt med plats för präst och biktande.

  10. präst

    präst, ämbete i den kristna kyrkan, förmedlat genom vigning (se prästvigning).