blandning, i fysik, kemi och teknik ett system bestående av flera ämnen.

blandningsförhållande, inom meteorologin förhållandet mellan vattenångans densitet och den torra luftens densitet i en luftmängd.

blandningshöjd, se blandningsskikt.

blandningsskikt, det skikt som omfattar de lägsta 100–1 000 m av atmosfären och inom vilket luften är relativt väl omblandad genom inverkan av markytans skrovlighet och solinstrålningen.

blandningskondensor, strålkondensor, typ av kondensor som används i ångmaskiner och som kännetecknas av att kylmediet, vanligen vatten, sprutas in i kondensorn och där blandas med den ånga man avser att kondensera.

blan`dning subst. ~en ~ar ORDLED: bland-ning-en

polymer, syntetiskt eller naturligt, oftast organiskt ämne som består av kedjeformiga molekyler.

Nobel, Alfred, född 21 oktober 1833, död 10 december 1896, uppfinnare, kemist och donator; jämför släktartikel Nobel.

kemisk förening är en sammansättning av atomer från två eller flera grundämnen.

grundämne, element, ämne som uteslutande består av atomer med samma antal protoner i atomkärnan.