blocke´ra verb ~de ~t ORDLED: block-er-ar SUBST.: blockerande, blockering

dopamin, 3,4-dihydroxifenyletylamin, katekolamin som fungerar som signalsubstans i nervsystemet hos flertalet djurarter och hos människan.

empati, förmåga att uppfatta och uppleva en annan människas känslor.

inhibitor, hämmare, blockerare, inom medicinen kroppseget, i naturen bildat eller laboratorietillverkat ämne som kan ha terapeutiska eller toxiska effekter genom att hämma en fysiologisk process.

acetylkolin, signalsubstans, neurotransmittor, i nervsystemet, en ester av ättiksyra (acetat) och kolin; den skiljer sig från flertalet andra signalsubstanser genom att inte bildas från en aminosyra.

amerikanska inbördeskriget, krig 1861–65 mellan nordstater och sydstater i USA.

koffein, 1,3,7-trimetylxantin, 1,3,7-trimetylpurin-2,6-dione, alkaloid i gruppen puriner som tillsammans med teofyllin finns dels i bönorna från kaffebusken, dels i blad från tebusken.

epigenetik, vetenskapen om kemiska förändringar i arvsmassan som långsiktigt påverkar en gen på annat sätt än genom förändring av deras sekvens av kvävebaser.

sexdagarskriget, det tredje arabisk–israeliska kriget.

Srebrenica, gruvstad i östra Bosnien och Hercegovina; 15 600 invånare (2014).