blun´der subst. ~n blundrar ORDLED: blundr-ar

Andersen, Hans Christian, född 2 april 1805, död 4 augusti 1875, dansk författare.

subjekt, grammatisk term för det satsled som tillsammans med predikatsledet (dvs. det finita verbet och dess bestämningar) utgör en sats.

Jon Blund, John Blund, en personifikation av sömnen och insomnandet, känd i svensk barntradition (av den sort som vuxna skapar; jämför fikt) sedan mitten av 1800-talet.

John Blund, sagofigur, se Jon Blund.

blinda fläcken är en del av ögat som saknar synceller.

Blunden, Edmund, 1896–1974, brittisk författare och litteraturkritiker.

(von) Dardel, Nils, född 25 oktober 1888, död 25 maj 1943, målare; jämför släktartikel von Dardel.

förnekande, relativt primitiv form av psykologiskt försvar, som innebär att man blundar för det obehagliga, vänder sig bort från det, förnekar dess existens.

blund subst. ~en ORDLED: blund-en