bokföring, en kronologisk och systematisk redovisning av ekonomiska förhållanden med angivelse av tid och belopp för varje transaktion som påverkar en verksamhets ekonomiska ställning, s.k. affärshändelse.

löpande bokföring, kronologisk (i datumordning), kontinuerlig registrering på olika konton (systematisk) av bl.a. ett företags alla affärshändelser.

bokföringsbrott, brott mot borgenärer.

bo`kföring subst. ~en ~ar ORDLED: bok--för-ing-en

Bokföringsnämnden, BFN, statlig myndighet som inrättades i samband med tillkomsten av 1976 års bokföringslag.

bedrägeri, oredlighetsbrott som begås av den som genom vilseledning förmår någon annan till handling eller underlåtenhet som leder till vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon denne företräder.

bo`kföringsmässig adj. ~t ORDLED: bok--för-ings-mäss-ig

bo`kföringsskyldig adj. ~t ORDLED: bok-för-ings--skyld-ig

bo`kföringsplikt subst. ~en ORDLED: bok-för-ings--plikt-en

bo`kföringsskyldighet subst. ~en ORDLED: bok-för-ings--skyld-ig-het-en