bo`ningshus subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bo-nings--hus-et

Kaupang, arkeologisk fyndort 6 km nordöst om Larvik i Vestfold, Norge.

Brattalid, isländska Brattahlið, Erik Rödes gård belägen vid nuvarande Qagssiarssuk nära Narssarssuaq innerst i Eriksfjorden (Tunugdliarfik) på södra Grönland.

Fyrkat, ringborg från vikingatiden, belägen väster om Hobro i Himmerland på norra Jylland.

stentinellokulturen (efter fyndorten Stentinello, norr om Siracusa), neolitisk kultur på Sicilien ca 5 000–3 000 f.Kr., i sin tidiga fas även känd från Malta.

Nybro, före detta församling i Nybro kommun, Småland (Kalmar län).

egyptisk arkitektur präglades under faraonisk tid av de två byggnadsmaterialen soltorkat tegel och sten.

hästsko, hovbeslag av järn, fäst vid hovens undersida med hästskosöm.

fritidsbebyggelse, hus eller område avsett för enskilt fritidsboende.

Borgå, på finska Porvoo, är Finlands näst äldsta ort.