bo`ningshus subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bo-nings--hus-et

boplats är ett ställe där människor har bott under äldre tider.

kyrkoboställe, kyrkobol , fastighet (mark, boningshus och ekonomibyggnader) som tillhör kyrkan, t.ex. prästgård och klockarboställe, och som förr var avsedd att nyttjas av och försörja församlingens eller pastoratets anställda.

egyptisk arkitektur präglades under faraonisk tid av de två byggnadsmaterialen soltorkat tegel och sten.

bokskorpion, Chelifer cancroides, art i spindeldjursordningen klokrypare.

hästsko, hovbeslag av järn, fäst vid hovens undersida med hästskosöm.

hälsingegård, benämning på en typ av bondgårdar i Hälsingland.

Avenches, stad i kantonen Vaud i västra Schweiz; 2 500 invånare (2005).

Nybro, före detta församling i Nybro kommun, Småland (Kalmar län).

Hälsingland, landskap i Norrland.