bortfall vid en statistisk undersökning innebär att man från vissa observationsenheter inte får någon observation, antingen på grund av tekniskt missöde eller, vid undersökning av mänskliga populationer, på grund av svarsvägran.

bortfallande av påföljd är brottsbalkens benämning på preskription.

bortfall [bårt`-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bort--fall-et

bortfalla [bårt`-] verb bortföll bortfallit bortfallen bortfallna, pres. bortfaller ORDLED: bort--fall-er SUBST.: bortfallande; bortfall

mutation, bestående förändring i det genetiska materialet vilken överförs till kommande cellgenerationer.

resiliens, begrepp inom biologin, ett ekosystems förmåga att återhämta sig efter en störning.

finlandssvenska, den variant av svenska som används i Finland.

norrländska mål, det dialektområde som omfattar de svenska dialekterna från ungefär mellersta Hälsingland upp till gränsen mot de finska och samiska dialekterna i norr; i väster möter de norskinfluerade dialekterna i Härjedalen.

hjärnnerver, kranialnerver, nervi craniales, nerver som leder sensoriska och motoriska impulser mellan hjärnan och vävnader belägna i huvudet, halsen, bröstet och buken.

analgesi, tillstånd karakteriserat av bortfall av smärtkänsligheten.