brottslighet, kriminalitet, gemensam term för begångna straffbelagda handlingar.

organiserad brottslighet, brottslighet som bedrivs av mer eller mindre väl strukturerade sammanslutningar i syfte att uppnå stora finansiella vinster genom illegala aktiviteter.

dold brottslighet, den del av den faktiska brottsligheten som inte kommer till uttryck i kriminalstatistiken.

brottslig [bråt`s-] adj. ~t ORDLED: brotts-lig

brottsliga generationer, term som bygger på en hypotes inom kriminologin enligt vilken vissa födelseårgångar (kohorter) kännetecknas av större brottsbelastning än andra.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård.

ekonomisk brottslighet, ekobrott, systematisk brottslighet av ekonomisk karaktär inom legal näringsverksamhet, bl.a. skattebrott, brott mot borgenärer, brott mot aktiebolagslagen samt brott som gäller bedrägerier med EU-medel.

finansiering av terrorism eller särskilt allvarlig brottslighet, brottsrubricering som bland annat innebär att någon samlar in, tar emot eller tillhandahåller pengar eller annan egendom i avsikt att egendomen ska användas eller med vetskap om att den är avsedd att användas för att begå terroristbrott eller särskilt allvarlig brottslighet.

ungdomsbrottslighet, benämning inom kriminologin på den brottslighet som främst personer i åldern 15–20 år står för.