1. bruka

    bru`ka verb ~de ~t ORDLED: bruk-ar SUBST.: brukande (till 1), brukning (till 1); bruk
    Svensk ordbok

  2. bruk

    bruk, inom byggnadsteknik benämning på en blandning av ett eller flera bindemedel, stenmaterial och vatten.

  3. Sverige

    Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

  4. sverigefinnar

    sverigefinnar kallas människor som bor i Sverige och har finska som modersmål.

  5. hinduism

    hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.

  6. periodiska systemet

    periodiska systemet, den tabell över grundämnen (element) som uppställdes sedan deras kemiska och fysikaliska egenskaper på 1860-talet befunnits variera periodiskt med atomvikten.

  7. islam

    islam, benämning på den religion som räknar Muhammed som profet och Koranen som helig skrift.

  8. brukarinflytande

    brukarinflytande, inflytande över verksamhet för dem som utnyttjar eller brukar kommunens eller regionens tjänster, till exempel skolbarnsföräldrar, elever, patienter, hyresgäster, pensionärer och funktionshindrade.

  9. brukande av annans egendom

    brukande av annans egendom, att utan samtycke eller stöd i lag är straffbelagt om det sker uppsåtligen, dels som egenmäktigt förfarande, dels som olovligt brukande.

  10. upplysningen

    upplysningen, intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft med centrum i Frankrike.