brygga, i ett populärmusikaliskt verk en kort sektion som föregår refrängen. 

brygga, hjärnbrygga, latin pons, frambuktande del av hjärnstammen strax ovanför förlängda märgen i höjd med lillhjärnan.

brygga, i odontologin en äldre och i dagligt tal alltjämt använd term för bro.

brygga är ett byggnadsverk som förekommer vid stränder vid sjöar och hav.

brygga, brottnings- och gymnastikterm. Brottningsbrygga innebär att kroppen hålls lyft från golvet (mattan) med ryggen nedåt och med stöd av fötter samt antingen nacken och ena skuldran eller pannan.

brygga, elektriskt instrument med fyra (eller fler) grenar, med vars hjälp impedansen för en okänd komponent kan bestämmas.

Thomsons brygga, detsamma som kelvinbrygga.

bryggarfrack, bryggarväst, populärnamn på storväst, ett grövre arbetsplagg.

Einstein–Rosen-brygga, begrepp inom teoretisk astrofysik, se svart hål.

2brygg`a verb bryggde bryggt, pres. brygger ORDLED: brygg-er SUBST.: bryggande, bryggning