bryta staven över, uttryck som innebär att utdöma, underkänna eller förkasta någon eller något; ursprungligen om en domares symboliska brytande av sin ämbetsstav över en dömd persons huvud.

brytare, strömbrytare, inom elektrotekniken en allmän benämning på anordning avsedd att öppna och sluta en elektrisk strömkrets.

brytande kant, kanten på ett prisma mellan de ytor där ljusstrålen går in respektive lämnar prismat.

brytarkontakt, brytarspets , anordning i förbränningsmotorns tändsystem.

brytande av post- eller telehemlighet, brott som innebär att någon olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar.

bry`ta verb bröt brutit bruten brutna, pres. bryter ORDLED: bryt-er SUBST.: brytande, brytning; brott (till 1, 4 och 5)

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

kolhydrater är en grupp ämnen av vilka många finns i livsmedel.

bryte, under tidig medeltid allmän benämning i Norden på en man som hade uppsyn över trälarna och som förestod en gård han inte ägde själv.

nedbrytning kallas den process i naturen där organismer sönderdelar och omvandlar organiskt material, döda växter, svampar, alger och djur till oorganiska molekyler.