-
brytning betyder inom optiken att en ljusstråle ändrar riktning.
-
brytning,
utländsk brytning, avvikelser från de konventioner som gäller för uttal, ordval och satsbyggnad i ett standardspråk eller i en lokal språkvariant.
-
brytningsindex,
n, i optiken ett tal som bestämmer ljusets hastighet i ett material i förhållande till ljushastigheten i vakuum.
-
brytning, ljudförändring i nordiska språk där t.ex. ett gammalt, kort
e bryts till
ja (
jä) så att
ek blir
jak och
helma- blir
hjälm.
-
brytningsfel,
ametropi,
optiskt synfel, onormal ljusbrytning i ett öga.
-
brytningslagen, vardagligt namn på
Snells lag som anger hur en ljusstråle ändrar riktning vid passage genom gränsytan mellan två medier.
-
-
brytning, arbetsmoment vid osttillverkning (ystning): sönderdelning av den vanligen med löpe koagulerade ystmjölken i små tärningar med hjälp av tråd- eller knivverktyg.
-
bry`tning subst. ~en ~ar
ORDLED: bryt-ning-en
Svensk ordbok
-
brytningsnivå, en gruvas eller en berganläggnings ortsystem på en viss horisontalnivå under jord, från vilken brytningen utgår.