brytning betyder inom optiken att en ljusstråle ändrar riktning.

brytningsindex, n, i optiken ett tal som bestämmer ljusets hastighet i ett material i förhållande till ljushastigheten i vakuum.

brytningsfel, ametropi, optiskt synfel, onormal ljusbrytning i ett öga.

brytning, utländsk brytning, avvikelser från de konventioner som gäller för uttal, ordval och satsbyggnad i ett standardspråk eller i en lokal språkvariant.

brytningslagen, vardagligt namn på Snells lag som anger hur en ljusstråle ändrar riktning vid passage genom gränsytan mellan två medier.

brytning, detsamma som bråkning av lin.

brytning, arbetsmoment vid osttillverkning (ystning): sönderdelning av den vanligen med löpe koagulerade ystmjölken i små tärningar med hjälp av tråd- eller knivverktyg.

brytning, ljudförändring i nordiska språk där t.ex. ett gammalt, kort e bryts till ja ( jä) så att ek blir jak och helma- blir hjälm.

bry`tning subst. ~en ~ar ORDLED: bryt-ning-en

brytningsnivå, en gruvas eller en berganläggnings ortsystem på en viss horisontalnivå under jord, från vilken brytningen utgår.