1. bråk

    bråk, matematiskt uttryck av formen a/ b, där a kallas täljaren, b nämnaren och strecket bråkstreck.

  2. bråka

    bråka, redskap för bråkning av lin.

  3. bråkning

    bråkning, brytning, mekanisk bearbetning av rötat, torkat rålin i syfte att krossa linstjälkarna, så att linfibrerna kan separeras från ”veden”.

  4. bråkform

    bråkform har man ett tal i som är skrivet som a/ b där både a och b är heltal.

  5. bråk

    bråk subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bråk-et
    Svensk ordbok

  6. Brå-kitteln

    Brå-kitteln, kittel från andra århundradet f.Kr., importerad från keltiskt område och funnen i Brå vid Horsens på östra Jylland.

  7. situationsetik

    situationsetik är en teori som menar att om en handling är rätt eller fel beror på situationen.

  8. bråkig

    brå`kig adj. ~t ORDLED: bråk-ig
    Svensk ordbok

  9. bråka

    2brå`ka subst. ~n bråkor ORDLED: bråk-an
    Svensk ordbok

  10. bråka

    1brå`ka verb ~de ~t ORDLED: bråk-ar SUBST.: bråkande, bråkning (till 2); bråk (till 1)
    Svensk ordbok