celebre´ra verb ~de ~t ORDLED: celebr-er-ar SUBST.: celebrerande, celebrering

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

manipel, handlin, band som tillhör den liturgiska dräkten, ursprungligen en torkduk av linne.

jubileum, benämning dels på den tidrymd av vanligtvis decimal karaktär (tio, hundra eller tusen år) som förflutit sedan en minnesvärd händelse inträffade, dels det därmed förknippade högtidlighållandet av en sådan händelse.

mässhake, casula, liturgiskt (över)plagg som brukas av den celebrerande prästen vid mässan.

mässkrud, mässdräkt , liturgisk dräkt som bärs av celebrerande präst under mässan.

begravning, i vidaste bemärkelse sättet att varaktigt omhänderta en avliden samt de därmed förknippade riterna.

veterandagen, högtidsdag och sedan 2018 allmän flaggdag för att celebrera svenska veteraner som deltagit i militära operationer och för att hedra minnet av de som stupat och omkommit i utlandstjänst.

frimärke, frankotecken som utges av Posten och används för att erlägga befordringsavgift för försändelser eller avgifter för andra postala tjänster.

liturgiska textilier, parament, enligt kristen tradition sådan skrud som bärs av de tjänstgörande vid gudstjänsten eller sådan prydnad som brukas för altaret.