cemente´ra verb ~de ~t ORDLED: cem-ent-er-ar SUBST.: cementerande, cementering

keramer (för etymologi se keramik), sammanfattande benämning på oorganiska, ickemetalliska material.

sandsten, fin- till grovkornig, klastisk sedimentär bergart som huvudsakligen består av kantiga till mer eller mindre rundade kvarts- och fältspatpartiklar av sandstorlek, dvs. mellan 0,063 och 2 mm.

konsolidering, process som leder till att ett sediment, en jordart eller en magma övergår till en fast, sammanhållen bergart.

Bosnien och Hercegovina, Bosnien–Hercegovina, ofta benämnt enbart Bosnien, stat på Balkanhalvön i sydöstra Europa.

Rickman, Alan, 1946–2016, brittisk skådespelare och filmregissör.

Europa, jordens minsta världsdel efter Oceanien, utgörande 1/5 av kontinenten Eurasien.

kalkkrusta, calcrete , caliche, hårt jordlager av upp till några decimeters tjocklek, cementerat av kalkutfällningar.

grusfilter, grusskikt placerat runt dräneringsrör eller brunn med cementerade väggar och som där ger marken god genomsläpplighet.

glaukonitsand, grönsand , lös sand eller mer eller mindre väl cementerad sandsten rik på glaukonit.