chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

chock, inom psykologin tillstånd omedelbart efter ett psykiskt trauma (t.ex. en allvarlig olyckshändelse) med inslag av förvirring, apati och överkänslighet.

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

chock, häftig stöt, inom fysiken detsamma som chockvåg.

chock, häftig stöt, anfall med blanka vapen, särskilt kavallerianfall med syfte att rida ned motståndaren genom tät gruppering och hög fart.

septisk chock, chocktillstånd hos patient med sepsis.

chock [ʃåk´] subst. ~en ~er ORDLED: chock-en

chockmetamorfos, alla de förändringar i bergarter och mineral som uppstår då de genomfars av ytterst snabba och kortvariga högtrycksvågor (chockvågor).

chockterapi, numera sällan använd term för psykiatriska behandlingsmetoder där patienten försätts i chockliknande tillstånd.

chockvåg, stötvåg , bildas då en kropp rör sig genom ett medium med högre hastighet än ljudhastigheten i detta.