cistern är en ett slags större behållare, vanligtvis för att lagra vätskor i.

cistern anatomisk benämning på t.ex. ett flertal vätskefyllda rum, bl.a. mellan hjärnan och spindelvävshinnan ( araknoidea).

cistern [-ä´rn] subst. ~en ~er ORDLED: cistern-en

cisternpunktion, en numera sällan använd metod att ta ut hjärn–ryggmärgsvätska (cerebrospinalvätska) genom instick under bakhuvudet mellan nackbenet och översta halskotan in i det hålrum, cistern, som finns under lillhjärnan.

cister, flatbottnat, metallsträngat lutinstrument, i bruk ca 1500–1800, härstammande från medeltidens citôle.

cista, två typer av cylindriska metallkärl, oftast av brons, som påträffats främst i Italien.

cista, cista mystica, i antiken den flätade, cylinderformade korg i vilken de heliga föremålen i mysteriehelgedomen i Eleusis förvarades.

tank, pluralis tanks, ursprungligen täckord för stridsvagn, då sådana sattes in i strid 1916; det blev senare officiell benämning i bland annat engelska och ryska språken.

luta, knäppinstrument med kort eller lång hals, med eller utan fastknutna, tvärgående greppband och med en oval eller päronformad korpus av sköldpaddsskal (antiken) eller hopsatt av basade träspånor.

villanovakulturen, italiensk järnålderskultur ca 900–700 f.Kr., med nuvarande Emilia–Romagna, Toscana och Lazio som utbredningsområde, uppkallad efter byn Villanova ca 8 km öster om Bologna, vid vilken 1853 dess karakteristiska gravfält först upptäcktes.