dekadens, urartning, förfall, är i dagligt tal vad en konservativ betraktare vill finna på olika livsområden, t.ex. uppfostran, massmedier och nöjesliv.

dekadens [-en´s el. -aŋ´s] el. dekadans [-aŋ´s] subst. ~en ORDLED: de-kad-ens-en, de-kad-ans-en

induskulturen, även harappakulturen, asiatisk bronsålderskultur med huvudorter i floden Indus’ bördiga dalgångar, daterad till cirka 2500–cirka 1700 f.Kr.

geni, person med hög grad av begåvning och förmåga till originellt skapande.

Verlaine, Paul, född 30 mars 1844, död 8 januari 1896, fransk författare.

franska revolutionskalendern antogs i november 1793 men hade som utgångspunkt 1 vendémiaire år I, dvs. 22 september 1792, då republiken infördes.

Internationella Hydrologiska Dekaden, IHD, internationella samarbetsprojekt rörande hydrologi, verksamma 1965–74.

flamenco, spansk konstart sammansatt av sång (cante) med hes nasal röst (rajo), dans (baile), gitarrspel (toque) samt ett rytmiskt komplicerat ackompanjemang av handklappning (palmas) och fingerknäppar (pitos).

Svedberg, Theodor (The), född 30 augusti 1884, död 26 februari 1971, kemist, professor i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet 1912–49, föreståndare för Gustaf Werners institut för kärnkemi 1949–67, Nobelpristagare 1926 för sina arbeten rörande dispersa system.

rosenkransen, repetitiv böneform, särskilt brukad inom den romersk-katolska kyrkan.