dekre´t subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: de-kret-et

dekretister, de kyrkliga rättslärde som bearbetade och utlade kyrkans rättssamling Decretum Gratiani från 1140.

dekretalister, de medeltida rättslärda som utlade de dekretaler som utkom efter Decretum Gratiani.

dekretaler, i medeltida kanonisk rätt benämning på påvens utslag i rättstvister, senare på beslut i allmänhet av påven eller av ett koncilium.

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

dekrete´ra verb ~de ~t ORDLED: de-kret-er-ar SUBST.: dekreterande, dekretering

Weimarrepubliken, benämning på Tyska riket från 11 augusti 1919, då en republikansk, demokratisk och parlamentarisk författning antogs av en konstituerande nationalförsamling i Weimar, till 30 januari 1933, då Hitler blev rikskansler.

Martin Luther King var en amerikansk präst som på 1950- och 1960-talen blev en ledande förkämpe för de svartas rättigheter i USA.

neutralitet, diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar.

stele, arkeologisk och antikhistorisk benämning på upprättstående rektangulär, ofta gavelförsedd stenplatta, prydd med bild, inskrift eller båda i kombination.