delegera [-ge´-] verb ~de ~t ORDLED: de-leg-er-ar SUBST.: delegerande, delegering

varg, äldre ulv, Canis lupus, art i familjen hunddjur.

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

makt, inom samhällsvetenskapen antingen handling, dvs. maktutövning, eller förmåga, dvs. maktresurser.

kommunfullmäktige, kommunens högsta beslutande organ, det enda organ som väljs direkt.

brott, gärning för vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.

biskop, i många kyrkosamfund innehavare av det högsta kyrkliga ämbetet.

Branting, Hjalmar, född 23 november 1860, död 24 februari 1925, politiker och tidningsman; jämför släktartikel Branting.

normgivningsmakt, befogenhet enligt regeringsformen (RF) att besluta föreskrifter av olika slag.

verkställande utskott, VU, arbetsutskott, mindre del av en styrelse eller kommitté med uppgift att förbereda och fullfölja fattade beslut samt med delegerad beslutanderätt i vissa ofta löpande ärenden.