detone´ra verb ~de ~t ORDLED: de-ton-er-ar SUBST.: detonerande, detonering; detonation

atombomb, den ursprungliga benämningen på de kärnvapen som innebär fissionsladdningar.

Nobel, Alfred, född 21 oktober 1833, död 10 december 1896, uppfinnare, kemist och donator; jämför släktartikel Nobel.

Midwayöarna, amerikansk atoll, 2 100 km nordväst om Honolulu; 5 km ².

Manhattanprojektet, engelska Manhattan Project, täcknamn för det projekt som inleddes av den amerikanske presidenten Roosevelt 1941 och som utnyttjade den nya kärnfysiken för att framställa en atombomb.

Hiroshima är en stad i Japan.

stubin, sträng med hölje av t.ex. textil, plast eller metall samt kärna av explosivämne, avsedd för överföring av tändsignal med viss energi till sprängkapsel eller laddning.

intervallsprängning, sprängning i vilken laddningarna bringas att detonera i viss ordningsföljd och med förbestämda tidsintervall.

initiator, kemiskt ämne med sådan reaktivitet att det kan sätta igång en kemisk reaktion, såsom polymerisation, oxidation eller detonation.

pansargranat, projektil avsedd att bryta igenom kraftigt pansar och detonera innanför pansaret.