diss, musikterm, den med ett halvt tonsteg höjda tonen d.

dissonansteori, teori framlagd av den amerikanska psykologen Leon Festinger för att förklara förändringar av attityder och handlingsmönster.

diss., förkortning för dissertation.

dissociation i psykiatrin dels förhållandet att en persons upplevelse av sin identitet är förändrad eller upphävd, dels en massiv bortträngning som leder till en sådan identitetsstörning.

dissonans, motsats till konsonans, egenskap som tillkommer samklangen av två eller flera samtidigt ljudande sinustoner.

dissenterlagen, oegentlig benämning på 1860 och 1873 års svenska lagar om ”främmande trosbekännare”.

dissektion, anatomisk dissektion, undersökning av en död kropp i syfte att studera dess inre byggnad.

dissociationssyndrom, störning av medvetenheten som uppkommit genom dissociation.

dissa, ringakta, förolämpa, tråka, nedvärdera, avspisa.

dissertation, i Sverige mindre vanlig benämning på akademisk avhandling eller doktorsavhandling.