dräkt, en uppsättning kläder som bärs av en person samtidigt, eller ett plagg som utgör enda beklädnad.

indisk dräkt är främst känd för sina sömlösa svepkläder.

dräktighet, havandeskap hos däggdjur.

dräkt, jacka och kjol i samma tyg för damer som kom på modet på 1890-talet, då man därmed imiterade herrarnas kostym.

dräkt, åldersbunden eller säsongsbunden färgteckning i päls, fjäderskrud, hud eller fjäll hos ryggradsdjur.

g-dräkt, byxor med inbyggda blåsor, vilka fylls vid accelerationsbelastning (g-belastning) och därvid utövar ett tryck över buk och ben.

egyptisk dräkt. De fornegyptiska dräkterna utgjordes främst av svepta, draperade tyger, ofta av vitt linne men också av ylle (möjligen också av bomull); färger och mönster förekom.

dräktighet, inom sjöfarten mått på ett fartygs inneslutna volym mätt enligt en vedertagen konvention.

dräktreformrörelsen för kvinnor under 1800-talet inleddes vid seklets mitt i USA av Amelia Jenks Bloomer (se bloomers) och togs, efter det att ”bloomerismen” ebbat ut, på nytt upp på 1870-talet av några damer i Boston samt introducerades kort därefter i Europa, först i Storbritannien, där Rational Dress Society stiftades 1881.

dräkt subst. ~en ~er ORDLED: dräkt-en