dunk`a verb ~de ~t ORDLED: dunk-ar SUBST.: dunkande, dunkning; 2dunk , 1dunk (till 2)

Dunkassa, stad i östra Benin; för belägenhet se landskarta Benin.

dunka-dunka [duŋkaduŋ`ka] subst., ingen böjning

puls, tryckvåg genom kroppens artärer varje gång hjärtkamrarna drar ihop sig och pumpar ut blod.

dunker, tidigare dunkerstövare, norsk hundras inom FCI-grupp 6 (före 1994 inom gruppen drivande hundar).

Dunker, Henry, 1870–1962, industriman.

migrän, hemikrani, anfallsvis återkommande, ofta ensidig, dunkande huvudvärk som ökar i intensitet, samtidigt som illamående, kräkningar och ökad känslighet mot ljud och ljus tillkommer.

Dunker, f.d. församling i Flens kommun, Södermanland (Södermanlands län).

järnväg är en bana av järn där fordon som tåg och spårvagnar kan gå.

epadunk, benämning på populärmusik förknippad med kulturen runt epatraktorer, det vill säga A-traktorer framförda av ungdomar särskilt på landsbygden.