enskild egendom, en makes egendom som inte är giftorättsgods.

lös egendom, egendom som inte är fast egendom och för vilken särskilda rättsregler gäller.

sakral egendom, av kyrkan invigd egendom, såsom kyrkobyggnader och begravningsplatser.

publik egendom, äldre benämning på allmän egendom, främst statlig och kommunal men även åtskillig kyrklig, i motsats till enskild (privat) egendom.

fast egendom, inom fastighetsrätten egendom som består av jord och av denna bildas fastigheter.

kyrklig egendom består främst av fastigheter, vilka antingen används för kyrkliga ändamål (kyrkor och begravningsplatser) eller som personalbostäder eller enbart utgör förmögenhetsobjekt.

egendomsförsäkring, sammanfattande benämning på sådant försäkringsskydd inom företags-, fastighets-, hem- och villaförsäkring som avser egendom till skillnad från skydd mot skadeståndskrav (ansvarsförsäkring) och mot inkomstförlust (avbrotts- och förmögenhetsbrottsförsäkring).

egendomsbrott, detsamma som förmögenhetsbrott.

egendomsnämnd, äldre benämning på organ för tillsyns- och förvaltningsuppgifter av kyrklig jord.

brukande av annans egendom, att utan samtycke eller stöd i lag är straffbelagt om det sker uppsåtligen, dels som egenmäktigt förfarande, dels som olovligt brukande.